Dansk-svensk gårdshund

Hund i grönskande äng med blommor.

Dansk-svensk gårdshund är en charmig och mångsidig liten hundras som har sina rötter på de skandinaviska gårdarna. Ursprungligen användes rasen som gårdshund med uppgift att vakta gården, jaga skadedjur och vara en trofast följeslagare till familjen. Trots sin lilla storlek är den modig, alert och mycket arbetsvillig.

En svartvit flaggaUrsprungsland:
Danmark och Sverige
En svartvit hund i profilFCI-klassificering:
Grupp 2, avsnitt 2.2
En svartvit hundKaraktär:
Snäll, trevlig, lojal, modig, intelligent, lekfull, nyfiken
Tre svartvita cirklar som sitter ihopFärger:
Svart, vit, brun, trefärgad, bringad, tecknad, sandfärgad
En svartvit viktVikt:
Hane: 8 – 10kg, Tik: 7 – 9kg
En svartvit linjalHöjd:
Hane: 32 – 38cm, Tik: 30 – 36 cm
En svartvit kalenderLivslängd:
12 – 15 år

Dansk-svensk gårdshundsvalpar

Dansk-svensk gårdshundsvalpar är små, livliga och nyfikna. Redan från tidig ålder visar de sin alerta och lekfulla personlighet. De är lättlärda och knyter snabbt starka band med sina människor, vilket gör dem till både sällskapliga och trygga familjehundar. Valparna är ofta pigga och behöver både mental och fysisk stimulans för att utvecklas till balanserade vuxna hundar.

Dansk-svensk gårdshund näringslära

Små men aktiva hundar som dansk-svensk gårdshund behöver ett näringsrikt och balanserat foder anpassat efter ålder, storlek och aktivitetsnivå. Valpar kräver mer energi och protein för sin tillväxt, medan vuxna hundar klarar sig på måttliga portioner. Fodret bör innehålla högkvalitativt protein, lagom fett, några kolhydrater samt viktiga vitaminer och mineraler. Färskt vatten ska alltid finnas tillgängligt, och regelbundna måltider hjälper hunden att hålla energi och hälsa på topp.

Beskrivning

Dansk-svensk gårdshund är en liten, kompakt och muskulös hund med ett alerta och nyfiket temperament. Den är livlig, intelligent och lättlärd, vilket gör den till en utmärkt sällskaps- och familjehund. Rasen är robust och frisk, med stark arbetsinstinkt från sitt ursprung som gårdshund, och trivs både i hemmet och i aktiviteter som motion och lek.

Ursprung

Dansk-svensk gårdshund har sitt ursprung på de skandinaviska gårdarna, där den användes som mångsidig gårdshund. Rasen utvecklades främst för att vakta gården, jaga skadedjur som råttor och möss, och följa med på jakt. Den är resultatet av korsningar mellan små terrierliknande hundar och andra lokala gårdshundar i Danmark och Sverige under 1800- och 1900-talet. Genom åren har rasen bevarat sin robusta, alerta och arbetsvilliga natur, vilket gör den både tålig och lättlärd.

Utseende

Rasen är liten och kompakt med en muskulös, välbalanserad kropp. Pälsen är kort till medellång, ofta slät eller lätt sträv, och färgerna varierar mellan svart, vitt, brunt eller kombinationer av dessa. Huvudet är proportionerligt med uttrycksfulla ögon och upprättstående eller halvstående öron. Dess alerta uttryck och smidiga rörelser speglar dess ursprung som en aktiv och arbetsvillig gårdshund.

Beteende

Den är livlig, nyfiken och intelligent, med stark arbetsinstinkt och stor vilja att samarbeta med människor. Hundarna är vänliga och sociala, knyter snabbt band till sin familj och trivs med både lek och mental stimulans. De är modiga och vaksamma, vilket gör dem alerta på sin omgivning, men samtidigt smidiga och följsamma, vilket gör dem lätta att träna och anpassa till olika miljöer.

Behov

De behöver regelbunden fysisk och mental stimulans för att må bra, trots sin lilla storlek. Dagliga promenader, lek och aktiviteter som aktiverar både kropp och hjärna är viktiga. Hundarna trivs bäst i en miljö där de får social kontakt med familjen, men kan också uppskatta självständigt utforskande under uppsikt. Eftersom de är arbetsvilliga och nyfikna passar de särskilt bra i aktiviteter som agility, spår eller problemlösande lekar.

Daglig vård

Den dagliga vården består främst av pälsvård, tandborstning och kontroll av tassar och öron. Pälsen bör borstas regelbundet för att hålla den ren och trasselfri, särskilt hos hundar med längre eller tjockare päls. Tänderna bör rengöras några gånger i veckan för att förebygga tandsten och dålig andedräkt. Dessutom är det bra att kontrollera tassar, klor och öron regelbundet för att upptäcka skador eller infektioner i tid.

Tillbaka till Kunskapsbank